Den senaste veckan har jag blivit stoppad två gånger.
Otur? Dålig Karma? Orutin?
Tja, det kan nog vara lite av varje....
Denna veckans stoppande innebär ett styck förnekad fortkörningsbot och en vänlig tillrättavisning. Tycker minsann att boten borde renderat i en tillrättavisning den med. Därav överklagan.
Har fått det inpräntat i skallen av en juristvän (som var med vid min första interaktion med ordningsmakten) att "erkänn aldrig på plats!!! det kan hända att dom skriver fel när de skickar ut åläggandet och då slipper du böter".
Så i torsdag slog snuten till i höjd med Norrköping. Tom väg i vanlig ordning för det är bara då dom jagar fartsyndare. I rusningstrafik tycks polisen tycka att det inte alls är så farligt om man kör som en vettvilling. På tomma vägar däremot!!! Usch, då är det ju verkligen förenat med livsfara!!! Resultatet blev naturligtvis, efter en oerhört svag bevisföring, 128 på 110-väg. Överklagan pågår.
Men så idag. Står vid ett rödljus bakom en bil som ska svänga. Kommer inte om men står en bit fram i korsningen. Ser dock fortfarande trafikljuset vid sidan om framdörren. Det slår om till gult och bilen framför kommer inte iväg och precis när det blir rött så kör jag om för att inte stå taskigt till. Tittar i bakspegeln och jajamensan! Första bilen i det högra körfältet är polis som dammar på blåljuset och kör efter.... Vinkar in mig upp på trottaren. Jag stannar, stänger av motorn, vevar ner rutan, tar upp körkortet och suckar djupt. Börjar klura lite på vad som händer med återfallsförbrytare. Polisen går fram, skakar lite huvudet och följande dialog utspelar sig:
- Kan du ta fram ditt körkort?
Jag förser honom med mitt körkort som jag så förutseende redan har plockat fram.
- Du vet varför jag stannade dig va?
- Ja, det var lite lätt rött.
- Varför körde du mot rött?
- Kändes som om jag stod ivägen....
- Jo men man kör ändå inte mot rött, det kunde ju kommit en bil från ett annat håll. Men jag låter det vara den här gången. Gör inte om det. Jag var tvungen att stanna dig, annars hade ju alla undrat varför jag inte gjorde något som stod precis bakom. Som sagt gör inte om det. Ha en trevlig kväll!
-Tack detsamma konstapeln!
Och så rullade jag glatt hemåt.
Summa summarum så kanske de här två händelserna på ett sätt tog ut varandra. Men samtidigt så känns det som det har varit lite väl tätt mellan mina rendez-vous med ordningsmakten senaste veckan.
Fan vilket jävla långt inlägg detta blev. Jag gillar inte långa inlägg. Dåligt.
Jag ber om ursäkt och slutar härmed blogga för idag!
Vill absolut inte klämma ur mig ett ännu längre inlägg om en stund....buuuuu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar