Pratade med sjökaptenen. Berättade att jag hade en sån fet bakfylleångest i helgen.
Inte bara i helgen utan varje gång jag druckit mer än 3 bira de senaste helgerna.
Tyckt extremt synd om mig.
Tänkt extremt mycket på kvinnan som fortfarande har mitt hjärta hemma hos sig.
(å jag ska tydligen inte vara där)
Sa ngt i stil med att nu måste jag sluta kröka.
Är så jävvla trött på denna ångest som ligger som en blöt filt över en.
Trött på att bo i ångestens högborg.
Börja blogga sa sjökaptenen så jag kan följa det från båten.
Så var det gjort...
Kan dessvärre inte sätta min tillit till gitarren. Jag har ingen.
Kan iofs inte spela heller så det hade känts dumt att göra ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Otroligt hedrande att bli omnæmd på ett så fint forum som detta. Jag tror att du och framførallt Leif har rætt. Låt mig ge ett exempel. Om man sitter vid ett bord med ett hungrigt barn och stjæl dess mat kan detta tyckas vara grymt. Men om du istællet långsamt långsamt stræcker dig øver bordet och och tar barnets mat(visualisera), ja då ær du fri från skuld och ditt samvete rent som nysnø.
Skicka en kommentar